Nyårsafton

Upprepning

Vissa dagar är jag jättenöjd med att vara singel/ensamstående/fri/whatever. Par tycks mest bara bråka och begränsa varandra. Det har jag skrivit om tidigare. Andra dagar undrar jag hur det skulle kännas att vara kär. Jag vet inte hur det känns. Inte på riktigt.

Träffade en gammal vän igår som jag inte sett på flera år. Vi drack kaffe och uppdaterade varandra om vad som hänt i våra liv. Han var helt övertygad om att jag hade haft pojkvän under de fem år vi inte har umgåtts. Så igen, för tusende gången, tvingas jag förklara att nej, det har jag tyvärr inte. Varför inte? Ja, säg det, den som vet.

Jag är väl helt enkelt för krånglig för att bli älskad.

'Friskt vågat, hälften vunnet' sägs det ju. I mitt fall stämmer snarare uttrycket 'Friskt vågat, inte ett skit vunnet' just nu.

Tjutig

Antingen är jag inne i en extremt känslig period, eller så har jag extremt mycket PMS just nu. Börjar gråta till allting.

Förhållanden

Jag gråter ofta över att jag är singel och för att det känns som att jag aldrig ska träffa någon som jag vill vara tillsammans med en längre tid. Men seriöst, är det verkligen vad jag ska sträva efter? Det finns gulliga par som tycks ha fantastiska förhållanden. Men sen finns det också jävligt många förhållanden som verkar skittråkiga, kassa och allmänt usla. Det gör att jag inte riktigt känner mig så peppad på att träffa någon. Jag vill inte ha ett kasst förhållande där min bitterhet går ut över andra.

Önskelista 2012

Att julen är till för barnen. LOL. Vem sa det? Nån bitter människa som inte kunde känna julglädje? OBS, jag är inte en såndär människa som är glad och tindrande hela julafton. Men jag tycker att det är mysigt och roligt med jul ändå. Älskar att baka julkakor och sånt därnt.

Anywayz.. Jag har precis påbörjat min önskelista i huvudet. Hittills har jag kommit på detta:

- En tax (kolabrun och pytteliten)
- Nespressobryggare
- Massage och spa på Vann
- Tidningsprenumerationer

Det var allt för nu. Det kommer mera. Lovar.

En liten lista

När jag skrev den här listan senast drömde jag om en masterexamen. Och titta, nu har jag en! Livet utvecklas så att säga. Idag vill jag ha något annat. Och vem vet, när jag gör den här listan nästa gång kanske jag har det.

DAGENS VILL HA: Fler vänner i Lysekil.
DAGENS KLÄDSEL: Svarta strumpbyxor, svart klänning, svart kofta, bruna skor.
DAGENS SMINK: Bb-cream, concealer, puder, mascara och rouge.
DAGENS FRISYR: Ihoptvinnat och uppsatt baktill på huvudet. 
DAGENS HÄNDELSE: Julmys-planering på jobbet.
DAGENS LÅT: Markus Krunegård - Vi dansar bättre utan kläder.
DAGENS PLANER: Dricka upp mitt rödvin, läsa tidningar och plocka i lägenheten.
DAGENS SAKNAD: Kvällsaktiviteter.
DAGENS DUMMASTE: Alla dessa överbetalda, själviska, jävla män som bestämmer i vårt samhälle.
DAGENS SJUKA: Se ovan.
DAGENS DROG: Endorfiner.
DAGENS ROLIGASTE: Fick gehör för en bra sak på jobbet.
DAGENS FAVORIT: Lena på jobbet.
DAGENS KRAM: Inte kramat någon.
DAGENS PUSS: Inte pussat någon heller.
DAGENS KÖP: Sallad till kvällsmat.
DAGENS GODIS: En sån träningsbar, typ som godis fast ändå inte.
DAGENS HUMÖR: Frustrerad över min ineffektivitet.
DAGENS ORD: Planområdet.

Saknad

Jag saknar att skriva här. Den senaste tiden har jag tänkt att jag ska skriva mer här. Och visa mer bilder. Men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det ger sig.

Att vara ensam

På ett sätt trivs jag med att vara ensam. Jag behöver vara ensam mycket med mina tankar. Här i Lysekil har jag på något sätt accepterat ensamheten, eftersom jag inte har så mycket att välja på. När jag är på jobbet har jag människor runt omkring mig hela tiden, och på kvällarna kan jag gå till gymmet om jag vill se människor. Det skulle självklart vara kul med åtminstone en vän utanför jobbet, men det tror jag kommer. Jag är inte orolig.

Det som dock gör ont är tanken på att alltid vara ensam. Efter ännu ett misslyckat försök till kärlek, så känns det som om jag blir mer och mer en gammal ensam nucka. Jag önskar att jag kunde säga att jag inte var orolig över det här på riktigt. Men det är jag.

Längtan efter Norrland

Fick en så himla stor längtan efter Norrland häromdagen igen! Tittade på klipp med Marcus Hellner (som bor i Gällivare) på YouTube och bilder från staden. I år blir det inga hjortron från myrarna runt Dundret och inget kokkaffe direkt från elden. Ganska synd ändå.

Vill bli bjuden på maskerad med passande tema så att jag får klä ut mig till Katniss Everdeen. Detta för att ha en legitim anledning till att köpa en Härmskrike-brosch, fläta håret och ha pilbåge på axeln. Ja, jag vet, jättetöntigt. Men OH så roligt det vore!

Tant eller hipster

Har en surdeg på gång och har gjort eget iste. Älskar kantareller och ska göra egen rabarberchutney. Jag är antingen en tant eller en hipster nuförtiden.

Sopsamhället

Läste precis den här artikeln. Det fick mig att bli lite ledsen och uppgiven. Är större papperskorgar verkligen lösningen? Nej, precis som de säger i artikeln så behövs det krafttag mot förpackningsindustrin, men även en förändring av vanor och en större insats för att få folk att källsortera mer. Den här utvecklingen är verkligen extremt fel, och inte hållbar på något sätt. Jag är ingen ängel vad gäller att sopsortera, men jag anser att det skulle kunna gå att få alla att sopsortera, bara man gjorde det enklare för folk.

Alltså herregud, förlåt för svintråkigt blogginlägg, men sopor engagerar mig antar jag.

Uppsatsångest och framtidsdrömmar

Ni som har läst den här bloggen ett tag vet att jag har jobbat i Gällivare under två somrar, och att jag skriver min masteruppsats med inriktning på hållbar stadsutveckling i just Gällivare och Kiruna med anledning av deras samhällsomvandlingar. Det här gör att jag hela tiden på något sätt är lite nostalgisk och tänker tillbaka på min tid jag spenderat i norr. För jag saknar Norrland, det gör jag. Även om jag emellanåt är tacksam över att jag inte bor där, och gläds över att jag numera bor i en storstad.

Men jag kan ändå inte låta bli att vara lite ledsen över att jag förmodligen aldrig kommer att bo i Norrland igen. Jag har fått jobb på västkusten, och kommer stanna där i en obestämd framtid. Helst av allt skulle jag vilja jobba i Lysekil, Malmö, Gällivare och Kiruna samtidigt. Men det går ju inte av naturliga skäl.

Varför vill man alltid ha det man inte kan få?

Respekt

Kom av någon okänd anledning att tänka på ett gammalt ex. Jag skulle bo i hans lägenhet över sommaren när han jobbade på annan ort. Hans syn på städning var lite, eh, slapp. Visst, vi hade nån slags relation, men man städar väl ändå ordentligt när en annan person ska flytta in? Nej nej. Han började en timme innan jag kom dit med mina saker. Kan fortfarande bli arg över att han var så extremt respektlös mot mig, och att jag tog det. För att jag var kär. I en barnslig idiot som inte var kär i mig.

Slöserigenerationen

De senaste dagarna har det skrivits en del om Tillväxtverket och olika myndigheter som fuskar med budget för representation. Många är upprörda, andra tar det lugnare. Jag tänker att diskussionen förs på fel sätt.

Det pratas om "skattebetalarnas pengar", som om det är det enda vi "vanliga människor" bidrar med till myndigheter. Men det är inte bara höga pampar som jobbar inom myndigheter. Det är snarare tvärtom. Nu tror dock inte jag att det är vanliga anställda som fått åka på resor till Åre och njutit av vinprovningar på Grand Hotel.

Det som är fel med den här diskussionen är att det inte bara handlar om Tillväxtverket, det handlar om alla myndigheter och företag som håller på med vad som kallas för "representation". Ren lyx. Som kanske behövs för att motivera anställda och chefer, vad vet jag. Men hela kulturen kring att man ska lyxa till det med dyra hotellnätter, viner och "upplevelser" känns inte alls rätt i tiden. Klart man ska få åka på kickoff för att slappna av tillsammans med sina medarbetare, men är det vad som är i fokus? Det känns inte som det. Det känns som att värst vinner. När chefen för Tillväxtverket ansåg att Grand Hotel var billigast, hur många andra hotell jämförde hon med?

Det handlar inte bara om en myndighet. Det handlar om ett slöseri med resurser, både ekonomiskt och ekologiskt. Vi lever som på 80-talet igen, och helt seriöst, det känns väl inte speciellt smart?

Ny stad, nytt jobb

Om en månad flyttar jag till den här pyttelilla staden och börjar på mitt första riktiga jobb som planeringsarkitekt. Känns både läskigt och kul.

Ärlighet

Är inte ett dugg ledsen längre, eftersom personen jag dejtade i två månader ljög mig rakt upp i ansiktet. Detta på grund av att det tydligen var svårt att vara 100% ärlig när jag "stod där med mina valpögon". Valpögon. Seriöst. Vi gjorde typ slut. Vad var det värsta jag kunde gjort? Slå dig? Eh. Jag är inte dum i huvudet. Sådana personer göra sig icke besvär, tack!

Många par i min närhet har brutit upp nyligen. Flera av dem är ledsna såklart. I obalans.

Men många par i min närhet är också väldigt lyckliga. Skaffar barn. Gifter sig.

Allt det här gör mig väldigt förvirrad. Finns det kärlek för alla? Eller är det bara få förunnat?

Jag har dejtat en person i över två månader. Men igår bestämde vi att vi inte skulle träffas på det sättet mer. Idag är jag ganska ledsen, och inte speciellt hoppfull. Det känns som att det aldrig blir min tur.

Den senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på min mamma. Sorgen går upp och ner, och blir faktiskt inte speciellt mycket lättare. Jag gick sönder inuti den där dagen. När pappa kom ut och mötte mig på uppfarten till huset och berättade att mamma inte fanns längre.

Morgonen efter flög en citronfjäril in till mig och pappa när vi satt vid frukostbordet. Den satte sig precis vid våra händer, och stannade där en stund. Sen flög den ut igen. Det kan bara ha varit mamma som sa hejdå.

Johnny Belinda

Detta är min favoritlåt just nu:

Active Child – Johnny Belinda

Såg dem på Debaser i fredags, och har lyssnat på senaste skivan hur många gånger som helst sedan dess. 

Jag saknar dig

För drygt ett år sedan fick min mamma veta att det inte längre fanns någonting att göra mot hennes sjukdom. Den 16 september somnade hon för sista gången. Inte en dag går utan att jag tänker på henne. Jag saknar henne lika mycket fortfarande, och hatar att hon inte fick bli den söta gamla gumman hon borde ha blivit.

Dålig dröm

Blev i en dröm inatt presenterad för min dejts vänner som hans "kompis". Därefter frågade vännerna om jag kände dejten genom dennes flickvän "Charlotte". Svarade helt obemärkt "nej, men jag vet ju vem det är" och log. Som om jag visste om att det var så egentligen. Att jag bara var en kompis och att han egentligen hade en riktig flickvän. Kändes inte bra när jag vaknade. Tror att det kanske var någon slags mix av min situation idag och hur mitt liv såg ut för tre år sen.

Fredag

Denna fredagskväll ska spenderas på Debaser tillsammans med vänner. Vi ska fira diverse livsmoment genom att äta och dricka goda saker. Känner för att svänga förbi Grand också, så det blir nog så.

Midsommardagen

På midsommardagen bestämde jag och Sofie att vi skulle ut och tälta vid en sjö någonstans. Så vi började packa och fixa mat. Det tog lång tid, och efter flera stopp hittade vi en plats där vi ville slå oss ner. Trots rädsla för vildsvin och grävlingar, överlevde vi natten och konstaterade att det hade varit rätt mysigt ändå.

Om jag bara kunde

Jag skulle vilja skriva så mycket här. Om vad jag tänker och känner. Men jag har varit för dålig på att hemlighålla den här bloggen för personer som jag vill skriva om. Tyvärr. Kanske att jag kan berätta om ett tag. Men inte nu.

Just nu

Skulle kunna skriva något kryptiskt om vad som pågår just nu. Men jag avstår.

Artiklar om arkitektur

En sak som jag väldigt ofta saknar när det visas bilder på lägenheter, lokaler och hus är en planritning. Allt blir så himla mycket mer logiskt då. Annars blir det ganska svårt att förstå hur ett rum är uppbyggt och organiserat. Och att förstå sådant är lite av vad jag tycker om.

Aniara

Nån gång i framtiden ska jag läsa Aniara av Harry Martinson. Tills dess nöjer jag mig med att lyssna på denna: Kleerup – Aniara.

Odlingslott

Häromdagen skrev jag på ett arrendeavtal för en odlingslott i Kroksbäck. Väldigt bra grej i mitt liv just nu.

DAGENS VILL HA: Masterexamen.
DAGENS KLÄDSEL: Jeansshorts och linne.
DAGENS SMINK: Inget.
DAGENS FRISYR: Hästsvans.
DAGENS HÄNDELSE: Ett roligt telefonsamtal.
DAGENS LÅT: Grimes - Genesis.
DAGENS PLANER: Skriva på uppsatsen.
DAGENS SAKNAD: Ledighet.
DAGENS DUMMASTE: Att jag sitter inomhus och skriver istället för att vara utomhus och ha det gott i solen.
DAGENS SJUKA: Lisa, den stackaren, är sjuk. Lät inte pigg alls.
DAGENS DROG: Snus och kaffe.
DAGENS ROLIGASTE: Telefonsamtalet.
DAGENS FAVORIT: Frida och Sofia.
DAGENS KRAM: Har inte fått någon idag, måste sno en av nån av mina roomies sen.
DAGENS PUSS: Det, däremot, ska jag inte sno av någon av mina roomies.
DAGENS KÖP: Inget.
DAGENS GODIS: Inget.
DAGENS HUMÖR: Rastlös.
DAGENS ORD: Hållbarhet.

Återkommande problem

Det här med sms. Det är så svårt. Jag tolkar sms alldeles för mycket för mitt eget bästa, på grund av att jag själv för det mesta tänker över vad jag skriver väldigt noga. Tror inte att så är fallet för många andra. Antalet gånger jag yttrat meningen "Men vad ska jag svara på det här då?!" och "Vad menar hen egentligen med det här smset?!" till en vän är ganska många vid det här laget.

Magnolia

Plugg

Mitt liv består till stor del av uppsatsplugg just nu. Däremellan slösurfar jag, ser en tv-serie, tar en promenad, äter mat, umgås med en vän och sånt där vanligt ni vet. Inte värsta spännande, men ärligt talat, väldigt skönt.

Idag kommer Sofia hit. Vi ska umgås, plugga och göra roliga saker. På söndag åker jag till Linköping och tidigt på måndag åker jag upp till Gällivare för intervjuer till min uppsats. Är supernervös. Men det blir nog bra. Det ordnar sig, försöker jag intala mig.

Drömmar

Att någonting man drömmer kan påverka en så mycket. Slutar aldrig att bli förvånad.

I mitt fönster

I mitt fönster står ett fotografi på min mamma. Jag blir både ledsen och glad när jag ser det. Men mest saknar jag henne så mycket att det gör ont. Förstår nog inte riktigt att jag aldrig mer kommer att få träffa henne. Att hon verkligen är borta.

Frukost på Chez Madame

Åt frukost med Katti i lördags. Mycket gott. Och trevligt. Insåg precis att jag skrev att det var precis likadant att äta lunch med min bror i fredags. Gott och trevligt. Det är väl dock ett bra betyg. Kanske borde utöka mitt ordförråd dock.









Hur som helst: Chez Madame på Falsterbogatan 1. Väl värt ett besök!

Länkkärlek

Ser att jag fått lite nya besökare efter ett inlägg hos Alexandra, kul!

Hej och välkomna!

Lunch

Min bror bjöd på hamburgare till lunch på ett ställe längs med Bergsgatan. Gott och trevligt att träffa honom. Vi ses kanske tre gånger om året i vanliga fall, men nu när jag bor i Skåne hoppas jag att det blir oftare!

M83

Ikväll ska jag och Katti se M83 på KB. Känner på mig att det kommer bli jättebra!

Gillar denna låt extra mycket: M83 – Raconte-Moi Une Histoire

Skottdagen

Som kvinna får man idag, på skottdagen, fria till sin tilltänkta man. Alla andra dagar ska vi veta hut och fortsätta drömma om det perfekta frieriet. Eller?

Glans

Vilken fantastisk glans i pannan och på näsan jag har på bilden med mina nuvarande glasögon. Känns ju fräscht. Det är dock sol, lovar!

Glasögon

Måste köpa nya glasögon. Dessa har jag nu:

Känner mig som en tråknörd i dem. Alltså inte positivt. De har dessutom styrkan -4,5. Var hos optikern idag och hen sa att jag numera har -5,5 och -5,25. Ganska stor skillnad, vilket betyder att jag just nu typ är lite handikappad.

Funderar på att köpa något par av dessa:

eller














Eller ska jag leta upp några helt andra?

Jaha

Vet inte alls vad som precis hände. Fick varken ja eller nej, utan ett hejdå. På grund av att jag ville veta vad som gällde. Det var ju inte riktigt meningen.

Väntan

Alltså. Står knappt ut med att vänta på svar på ett sms jag skickade i förmiddags! Ställde mer eller mindre personen mot väggen i detta sms. Typ "vad vill du?". Men vill inte att det ska tolkas som "vill du gifta dig med mig eller? annars kan det vara!". Så, jag hoppas verkligen inte att personen i fråga tolkar det så, utan fattar min förvirring över vad vi håller på med.

Hoppet

Som sagt; jag vet inte om så är fallet denna gång. Men min magkänsla säger det. Kanske på grund av tidigare erfarenheter, eller för att det verkligen är så även denna gång.

Så, vad ska jag göra? Ska jag lägga ner nu, för att jag inte orkar gå runt med magont? Eller ska jag ta reda på vad som gäller?

Just nu vet jag inte vad som känns mest värt att satsa på.

Enkelhet

Måste få ur mig det här. Men seriöst. Varför råkar jag ut för PUCKON hela tiden?! Som bara verkar vara intresserade av att ligga och inte bryr sig ett jävla skit om vem jag är förutom att jag tydligen är tillräckligt snygg och rolig?! Nu vet jag inte riktigt om det är så i det här fallet, men på riktigt.. VARFÖR gör man så mot någon? Invaggar den i någon slags falsk föreställning om att den är intresserad och flirtar och skriver gulliga sms helt spontant?

Vaknade innan klockan sju imorse med en klump i magen och kände bara att: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHH! Jag pallar inte med något krångel!

Måste det alltid vara så JÄVLA svårt?! För mig är det alltid enkelt: Antingen är man intresserad av att lära känna en person, eller så är man det inte. AV eller PÅ! Sen behöver inte det betyda att man ska bli ihop och leva lyckliga i tusen år. Det betyder bara att man försöker. Ger det en chans.

Måndag

Läsning och kaffe.

Charlie

Mitt syskonbarnbarn föddes för snart en månad sen. I lördags fick jag ha honom i famnen. Så himla fin bebis!

Det här med att älska sig själv

Då och då får jag frågan "Hur går det med killarna då?" av personer i min närhet. Att alltid behöva svara "Det går dåligt." på den frågan är ganska påfrestande eftersom jag varje gång tvingas fundera på varför det går dåligt. Och helt ärligt, så har jag ingen aning.

Jag älskar mig själv. Jag tycker att jag är bra och intressant och rolig och snygg. Men jag har mina komplex, jag tycker att jag är tjock och kämpar med det på mitt eget sätt. På grund av att jag i princip aldrig har haft ett fungerande förhållande där jag känt mig säker, trygg och älskad, så tvivlar jag på mig själv. Jag undrar varför ingen förstår att jag är bra, och tvivlar då på att någon någonsin kommer att tycka om mig för den jag är. För jag varken kan eller vill ändra på mig.

Att behöva tänka på det här gör ont. Det gör ont att skriva det. Men jag kände att jag behövde det idag.

Dagens plus och minus

+ ICA skickade hem ett presentkort på ett paket kaffe och en påse frusna bullar som flyttpresent
+ Ikväll ska jag och resten av Team Thott (så kallar vi oss i kollektivet p.g.a. att vi bor på Thottsgatan) gå till På Besök och lyssna på nåt band och jag ska unna mig själv en weissbier
+ Pappa skickade en gullig bild på Dixie

- Inte heller i år fick jag några jävla röda rosor från nån gullig människa

Att jobba till 75

Jag är medveten om att Reinfeldt inte alls menade att alla ska jobba tills de är 75. Men att alla ska ha möjligheten till detta. Det finns dock ett stort problem. Alla tycker inte om sina jobb, och det handlar inte om inställning. Någon måste vara sopgubbe, någon måste städa gator, någon måste dela ut post. Vilka ska göra de jobben? Kan man utvecklas inom alla jobb? Ska alla dessa enformiga, slitiga jobb vara till för unga starka människor innan de bestämt sig för vad de vill göra? Finns det så mycket unga människor? Kan alla som tröttnar på att vara sopgubbe vidareutbilda sig till miljövetare istället?

Allt handlar inte om inställning och alla kan inte välja hur de vill. En ensamstående mamma kanske inte helt plötsligt kan avsluta sitt jobb på sjukhuset på grund av att hon vill förverkliga sig själv och plugga vidare.

Jag förstår att vi kanske måste höja pensionsåldern ifall Sverige ska kunna fortsätta växa som det gjort. Vi blir äldre och friskare, vilket ju är fantastiskt. Men ska vi verkligen fortsätta som vi gör idag? Ska konsumtionssamhället vara det vi ska sträva efter att till varje pris behålla? Kan vi inte istället sträva efter en förändring i grunden som gör att våra arbeten inte är det som definierar oss? Jag blir helt ärligt deprimerad av att tänka på att det enda som räknas i livet är hur länge du orkar jobba. Sen kan man gå i pension och vänta på döden. Är det vad livet går ut på? Är det det ni tror att pensionärer gör? Räknas inte det frivilligarbete som många pensionärer utför?

Jag strävar inte efter ett arbete som jag kan gå hem ifrån kl 17 och sen strunta i. Jag vill absolut brinna för mitt arbete, men jag vill inte att det ska vara det enda som räknas i livet.

Vem är hipstern?

Upplever sedan min flytt till Malmö att många är rädda för att bli inplacerade i facket "hipster". Frågan är då, vad är en hipster idag? Begreppet känns väldigt urvattnat, och det kan idag inte finnas många som kan räknas till "äkta hipsters". Eller? Känns mer som att hipster är det "mode" som gäller bland unga vuxna just nu.

Att jag ens precis skrev unga vuxna?! Kände mig lite som en tant sekunden efter.

Anyways, många är så pass rädda att bli kallade för hipster att de knappt törs ta på sig en svart mössa som är lite uppvikt. Palla.

Mål för veckan

Malmö är för kul. Livet är för kul. Eller eh, ska inte mörka att jag slösurfar och softar väldigt mycket. MEN. Jag vill hellre bara fika, gå promenader, gå på stan, dricka öl o.s.v. än att skriva uppsats. Lever alltså inte värsta händelserika livet, men det påverkar ändå min pluggmoral åt det dåliga hållet.

SÅ! den här veckans mål är att förbättra mina rutiner. Försöka bli piggare, gå upp tidigare och helt enkelt plugga mer. Började min dag idag med en halvtimmes promenad samtidigt som jag lyssnade på "Historien om Sveriges alla drottningar". Inbillar mig själv att promenaden då inte är förgäves, jag lär mig ju nånting. Har skrivit en del idag, att det sen kanske inte är jättebra är en annan sak. För att kunna skriva bra måste man skriva dåliga texter också. Det har min handledare sagt, så då är det sant. Nu spårar jag ur, känner jag. Hej så länge.

Fina ord

Hade ett väldigt bra snack med min vän Lisa i fredags på På besök på Nobelvägen. Hon förklarade för mig att jag skulle sluta tycka att det är lite pinsamt att jag är så nördig. Jag både skäms och är stolt över min nördighet, men jag borde inte skämmas. Lisa ser på nördighet som en slags inriktning. Att det man inriktar sig på, det blir man bra på. Nördighet är alltså inriktning och passion. Ungefär. Blev så varm i hjärtat av de saker hon sa till mig.

Livet i Malmö del 1

 

Fika med Siri på Sockerbit.

 

Fika med Siri, Jonas, Andreas och Sebbe på Chez Madame.

Situationen

För övrigt vet jag att det här mest är en depp-blogg, och inte en pepp-blogg just nu. Eller vadå just nu? Känns som jag mestadels skriver om ensamhet och ledsamhet med en pytteliten touch av roligheter här. Så, ni är väl vana?

Önskan

Varje nyår önskar jag mig samma sak. Hittills har det inte gått i uppfyllelse. I år skulle jag mest vilja vara gladare än förra året. Slippa jobbiga händelser. Känna mer kärlek och ro i vardagen.

Förra året var det värsta i mitt liv. Det här året blir förhoppningsvis bättre.