söndag 16 december 2012
Förhållanden
Jag gråter ofta över att jag är singel och för att det känns som att jag aldrig ska träffa någon som jag vill vara tillsammans med en längre tid. Men seriöst, är det verkligen vad jag ska sträva efter? Det finns gulliga par som tycks ha fantastiska förhållanden. Men sen finns det också jävligt många förhållanden som verkar skittråkiga, kassa och allmänt usla. Det gör att jag inte riktigt känner mig så peppad på att träffa någon. Jag vill inte ha ett kasst förhållande där min bitterhet går ut över andra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
saker och ting blir ju lite vad man gör det till, så även förhållanden. Sen finns det nog inte en sida av någonting. Ibland kan jag sakna att bara bo ensam och göra det jag vill utan att anpassa mig efter någon annans behov och tider (det blir mer så när man får barn och blir beroende av varandra på ett annat sätt för att få allt att gå ihop, livspussel etc. etc...) fast sen nästa stund och i grunden är jag tacksam för det jag har.
Sen går alla förhållanden upp och ner, de som säger något annat lever troligen antingen i självförnekelse eller ljuger, det är jag helt övertygad om. Det gäller bara att vara medveten om det och att veta att det vänder och att kunna prata om det som känns svårt. Jag tror att det måste vara så eftersom man själv går upp och ner. Ibland är man på topp och ibland känns allt motigt och båda delarna påverkar såklart omgivningen och inte minst den man lever med.
Till syvende och sist handlar alla förhållanden, rent krasst, om att de som helhet ska ge dig en högre livskvalitet annars finns det ingen mening med dem och då är det bättre att vara utan. Samma gäller oavsett om det handlar om kompisar eller kärleksrelationer.
Sen är jag helt övertygad om att du kommer att hitta någon och jag tycker inte alls att du är krånglig!
Kram
Skicka en kommentar