Då och då får jag frågan "Hur går det med killarna då?" av personer i min närhet. Att alltid behöva svara "Det går dåligt." på den frågan är ganska påfrestande eftersom jag varje gång tvingas fundera på varför det går dåligt. Och helt ärligt, så har jag ingen aning.
Jag älskar mig själv. Jag tycker att jag är bra och intressant och rolig och snygg. Men jag har mina komplex, jag tycker att jag är tjock och kämpar med det på mitt eget sätt. På grund av att jag i princip aldrig har haft ett fungerande förhållande där jag känt mig säker, trygg och älskad, så tvivlar jag på mig själv. Jag undrar varför ingen förstår att jag är bra, och tvivlar då på att någon någonsin kommer att tycka om mig för den jag är. För jag varken kan eller vill ändra på mig.
Att behöva tänka på det här gör ont. Det gör ont att skriva det. Men jag kände att jag behövde det idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar