2013 års löften

Mina löften för 2013 var ganska diffusa överlag:

"Detta år ska jag:
- Gråta mindre
- Skratta mer
- Springa 1 mil i ett svep
- Baka red velvet cupcakes
- Hångla mer
- Läsa minst en bok i månaden"

Det enda jag gjorde var nog att baka red velvet cupcakes. Det andra är så svårt att mäta. Jag hånglade mindre, läste inte speciellt många böcker, grät ganska mycket och sprang inte speciellt långt. Visst skrattade jag mycket, men jag har också grubblat väldigt mycket i år. 

Men det har trots allt varit ett bra år. Jag har vuxit som människa och insett nya saker om mig själv. Nästa år tänker jag avge roligare löften, som jag med säkerhet kan säga att jag har klarat av och som är lättare att mäta. För det är ändå kul att ha mål.

Du

Ibland glömmer jag bort hur mycket jag tycker om dig. Tror att jag slutat vara kär i dig. Men så säger du något som är lite gulligt, och vips så trillar jag dit igen. Just nu känns det som att jag kommer vara kär i dig jämt, även om jag hoppas att det inte blir så. Du är inte kär i mig, men tycker säkert om mig åtminstone lite grann. Lite grann räcker inte. Det vet jag. Men hellre lite grann, än inte alls. 

Oförstående

En person jag hade någon slags relation med för över ett år sen hörde av sig idag och ville bli vän igen. Jag frågade varföre och insåg snabbt att det endast var för att han eventuellt hade dåligt samvete eller ville ha någon slags bekräftelse. Har inget intresse av att ge honom det, vilket jag försökte säga på ett neutralt sätt. Han blir då kränkt och säger att jag är otrevlig. Trots att han sagt att det såklaaaaart är upp till mig om vi ska höras igen.

Förstår inte det här beteendet? Vad vill han? Varför i hela fridens namn skulle jag vilja ha kontakt med en person som sårade mig för ett år sen och som jag knappt ägnat en tanke sen dess? Det enda jag har tänkt om honom är att det var lika bra, eftersom han var känslomässigt handikappad och antagligen skulle ta ut sitt dåliga självförtroende på mig på något sätt om vi hade fortsatt träffas.

Tvivel

Trots att jag sagt det rakt ut, och vet att han hört när jag sagt det, så vägrar han förstå. Han är rädd. Känner sig trängd. Jag vet inte vad han tänker, och jag törs inte heller fråga av rädsla att förstöra någonting som kanske skulle kunna hända.

Vi pratar om ensamhet. Om vad livet ska vara. Han råder mig att flytta till en större stad så att jag kan leva "crazysexysingelliv". Från att ha trott att han kanske förstår, till att inte veta om han skämtar eller verkligen menar att han tycker att jag ska leva ett galet singelliv. När allt jag vill är att han ska förstå att jag bara vill vara med honom. Men det säger jag inte. Såklart.

Mitt humör idag

Tänk om

Tänk om jag hade bestämt mig för att bli journalist istället för planeringsarkitekt. Hur hade mitt liv sett ut då? Tänk om jag hade satsat mer på skrivandet, och på att läsa böcker om intressanta saker. Tänk om jag hade varit mer intresserad och fokuserad överlag. Ibland känns det nämligen som att allt är en dimma runt omkring mig. Som att allt bara susar förbi, och allt jag gör är att tänka på hur saker och ting borde vara istället för att göra något åt det. Istället för att ta mig i kragen och vakna upp ur disigheten som ofta omger mig. Jag borde yoga mer, när jag yogar blir allt klart och självklart. 

Lista

DAGENS VILL HA: Livstecken från en viss person.
DAGENS KLÄDSEL: Svarta strumpbyxor, grå klänning och svart jacka.
DAGENS SMINK: Bas, mascara, rouge.
DAGENS FRISYR: Knut.
DAGENS HÄNDELSE: Hittade en rolig formulering i bygglovarkivet som började såhär: "Sommaren 1985 är över", och som handlade om en telefonkiosk som störde.
DAGENS LÅT: Musikens ängel - Fantomen på operan. Den svenska versionen är både fantastisk och komisk på samma gång.
DAGENS PLANER: Jobba och kanske springa sen. 
DAGENS SAKNAD: Kärlek.
DAGENS DUMMASTE: Att jag inte kan stänga av vissa känslor.
DAGENS SJUKA: Barnsliga personer på jobbet.
DAGENS DROG: Kaffe.
DAGENS ROLIGASTE: Yttrandet om telefonkiosken.
DAGENS FAVORIT: Lena.
DAGENS KRAM: Inte fått någon, och kommer nog inte försöka få någon heller.
DAGENS PUSS: Inte heller detta tänker jag försöka få.
DAGENS KÖP: En macka i fiket.
DAGENS GODIS: Inget.
DAGENS HUMÖR: Neutralt.
DAGENS ORD: Överklagan.

Försöker glömma

Ett litet hopp har tänts. En diod i slutet av tunneln. Men jag törs inte tro någonting. Van vid att allt alltid går åt helvete. Inte världens bästa inställning kanske, men då slipper jag åtminstone bli allt för besviken.

Det värsta är, att när jag försöker sluta tänka på det, så slår det mig att jag verkligen kan se det, och att jag skulle trivas i en sådan framtid. Det är inte ofta jag kan pussla in mig själv i dagdrömmar om kärlek, jag får aldrig plats där, passar inte in. Frågan är bara om du släpper in mig?

Mardröm

Din tystnad ger mig mardrömmar och jag sover oroligt om nätterna. Hade aldrig trott att du skulle bete dig såhär.

Citat

Såg precis The silverlinings playbook, och fastnade för det som Pat skrev i brevet till Tiffany på slutet.

"I love you. I knew it the minute I met you. I’m sorry it took so long for me to catch up. I just got stuck."

Semesterstressen

Att ha semester är lite dubbelt för mig. Det är så jäkla skönt på ett sätt. Att göra ingenting är lite av min favorithobby, samtidigt som jag blir rastlös på nolltid. Är det ett medvetet val att inte göra någonting är det hur skönt som helst, men om jag inte har valt det själv är det hur jobbigt som helst för mig att vara ensam och uttråkad. Semester är också något som medför press. Du ska ha så jävla roligt hela tiden, och dricka vin och hitta på roliga, knasiga saker jämt. Men KAN det vara så jämt eller? Tror inte det faktiskt. Jag kan inte det iaf. Hur kul du än har, så kommer det perioder då det inte händer något. Faktiskt. Och det är nog helt naturligt.

Semestertider

Under mina nästan två veckor av semester har jag inte tänkt många timmar på jobb. Självklart tänker jag på hur hus ser ut, och hur saker i de städer jag besöker skulle kunna bli bättre och annorlunda. Det kommer jag aldrig ifrån, jag är mitt yrke till stor del. Men alldeles precis började jag tänka på jobbmässiga mål för hösten, eller, mål för resten av året. 

I höst ska jag:

- Jobba mer fokuserat. Får en ny arbetsplats där jag kommer ha "ryggen fri", vilket jag tror kommer hjälpa.

- Tillåta mig att jobba mer med illustrationer, trots att det tar mycket tid. Min pappa övertygade mig om att alla vinner på det i längden. Mitt jobb ska inte bara vara administration. 

- Vara mer tålmodig överlag. 

Vi får väl se hur det går, men det är i alla fall något att sträva efter.

Att inse

Ni vet när en sak känns omöjlig, och som att det aldrig kommer att hända, men så plötsligt så stämmer allt och det känns helt självklart vad en vill? 

Så känner jag just nu. Men förmodligen är jag ensam om att känna så. Som vanligt. 

Den där ensamheten

Att jag känner mig ensam är nog de som läser den här bloggen väldigt medvetna om. Den känslan går förvisso upp och ner, och är inte helt konstig om en ser till hur jag lever mitt liv. Men jag måste försöka göra någonting åt känslan. Det kan mycket väl bli så att jag kommer vara "ensam", det vill säga singel, i resten av mitt liv. Och då kan jag ju inte gå runt och vara missnöjd jämt och ständigt.

En liten "tröst" just nu är att Sofie kommer hit i helgen och att en snygg kille precis sa "att vi inte bor närmare varandra" till mig. En kille jag träffat på riktigt alltså.

Denna vecka alltså

Är helt övertygad om att den här veckan inte vill mig väl. Har känt mig trött, ledsen och allmänt hängig alla dagar. Har dessutom ont i halsen.

Som grädde på moset frågade den nya tanten i kommunfiket mig idag ifall jag var gravid. Och det är jag ju inte, om det nu var någon som inte var säker. Helt seriöst, jag är inte pinnsmal, men jag är fan inte så tjock att jag ser gravid ut. Åtminstone trodde inte jag det. Men nu får jag väl bosätta mig på gymmet för att inte sända ut fel signaler. Kanske därför jag är singel. Ingen vill ragga på mig för att de helt enkelt tror att jag är gravid och upptagen. Tänk om det vore så enkelt! Jag kanske har knäckt den svåra nöten.

Ingenting men ändå någonting

Han betydde ingenting för mig än. Men i mitt huvud gjorde han det. Det som aldrig blev, betydde någonting för mig. Och det är det där som aldrig blev någonting som gör så ont, nu när det aldrig kommer att hända.

Igen och igen och igen

Blev precis "dumpad" av en dejt. Jättebra människa. Men det var ju uppenbarligen inte rätt. Det kände jag kanske lite själv, men ville ändå ses igen för att se vad som hände.

Jag vet att jag inte borde bry mig eller analysera för mycket. Men det gör jag. Varje gång.

Känner ungefär såhär just nu. Jag vet var jag bor, men jag vet inte var jag vill bo eller vad jag egentligen vill göra i framtiden. Jag vet att jag älskar att jobba med det jag gör, men jag vet inte på vilket sätt jag vill utvecklas. Jag vet bara att jag just nu känner att jag inte riktigt lever mitt liv fullt ut.

Glömde

Men alltså, snälla Emelie.. Jag glömde ju berätta att jag verkligen gillade tv-serien Girls också. Peppar på andra säsongen.

Vill även upplysa världen om att jag förmodligen har åkt på en ögoninfektion. Har inte haft linser idag, och ändå kliar mina ögon. Inte så pepp.

Nyårslöften

Detta år ska jag:
- Gråta mindre
- Skratta mer
- Springa 1 mil i ett svep
- Baka red velvet cupcakes
- Hångla mer
- Läsa minst en bok i månaden

Sammanfattningssvårigheter

Så svårt att sammanfatta ett helt år i en liten lista!

2012 var även året då jag:
- Var på svartklubb
- Skaffade Instagram
- Inte klippte/färgade håret en endaste gång
- Badade på Ribban
- Åkte skidor på Dundret
- Skaffade vänner i Malmö via Twitter
- Fick ett syskonbarnbarn
- Var i Köpenhamn en dag på dejt
- Gick på bio ensam (Prometheus)
- Började spela Farmville2 (skjut mig)
- Twittrade väldigt mycket

2012 i listform

Fem händelser som varit bra det här året?
1. Flyttade till Malmö i januari.
2. Redovisade min masteruppsats och fick min Teknologie masterexamen i Fysisk planering.
3. Fick fem jobberbjudanden, och bestämde mig till slut för att börja jobba på Lysekils kommun.
4. Det känns som att jag blev mer politiskt upplyst och feministiskt medveten.
5. Jag sprang 5 km i ett sträck för första gången i Pildammsparken.

Fem händelser som varit sämst det här året?
1. Väldigt mycket pluggångest.
2. Mycket ensamtid på grund av plugg.
3. Flytten från Malmö.
4. Blivit halvt hjärtekrossad två gånger.
5. Gråtit alldeles för mycket.

Vad har du lärt dig i år?
Att jag har lärt mig mycket i skolan, och att mitt liv fortfarande utvecklas och blir bättre.

Blev året som du har tänkt dig?
Nej, både bättre och sämre.

Vilka kläder har du använt mest?
Jeans! Hör och häpna. Och klänningar såklart.

Vad har du mest lyssnat på för musik?
The xx, M83 (bästa konserten i år), Lana del Rey, Anna von Hausswolff, Frida Hyvönen, Lorentz & Sakarias, Twin Shadows, Beach House, Gnucci, Grimes, Active Child m.m. m.m.

Vad har du tittat på? (film, tv, serier…)
Alldeles för mycket Big Brother i början av året, blä. Men annars mest mina gamla vanliga serier: Grey´s anatomy, Fringe, Vampire diaries, The Big Bang Theory, How I Met Your Mother, Private practice, New Girl, Downton Abbey, True Blood..

Bäst i år har varit Hart of Dixie och Game of Thrones.

Vilka människor har du hängt mest med år?
Kollektivet i Malmö, Katti och Lisa.

Vilka nya personer har du lärt känna i år?
Martin, Axel och många fler i Malmö! Sara och mina nya kollegor i Lysekil.

Vad är det vackraste du fått i år?
Inre frid, typ.

Vad är det bästa du har läst?
Hungerspelen.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag tog min masterexamen, flyttade två gånger.. Ja, herrejisses vad mycket nytt jag gjort i år!

Vad var din största framgång 2012?
Masterexamen och jobb.

Bästa köpet? 
Kläder, mat och öl.

Vad spenderade du mest pengar på?
Bensin, mat och öl.

Vad önskar du att du gjort mer? 
Struntat i puckon, rest mer och tänkt att saker och ting ordnar sig i större utsträckning.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Var hemma i Ljungsbro, men hade en födelsedagsfest i Malmö några dagar senare.