M83

Ikväll ska jag och Katti se M83 på KB. Känner på mig att det kommer bli jättebra!

Gillar denna låt extra mycket: M83 – Raconte-Moi Une Histoire

Skottdagen

Som kvinna får man idag, på skottdagen, fria till sin tilltänkta man. Alla andra dagar ska vi veta hut och fortsätta drömma om det perfekta frieriet. Eller?

Glans

Vilken fantastisk glans i pannan och på näsan jag har på bilden med mina nuvarande glasögon. Känns ju fräscht. Det är dock sol, lovar!

Glasögon

Måste köpa nya glasögon. Dessa har jag nu:

Känner mig som en tråknörd i dem. Alltså inte positivt. De har dessutom styrkan -4,5. Var hos optikern idag och hen sa att jag numera har -5,5 och -5,25. Ganska stor skillnad, vilket betyder att jag just nu typ är lite handikappad.

Funderar på att köpa något par av dessa:

eller














Eller ska jag leta upp några helt andra?

Jaha

Vet inte alls vad som precis hände. Fick varken ja eller nej, utan ett hejdå. På grund av att jag ville veta vad som gällde. Det var ju inte riktigt meningen.

Väntan

Alltså. Står knappt ut med att vänta på svar på ett sms jag skickade i förmiddags! Ställde mer eller mindre personen mot väggen i detta sms. Typ "vad vill du?". Men vill inte att det ska tolkas som "vill du gifta dig med mig eller? annars kan det vara!". Så, jag hoppas verkligen inte att personen i fråga tolkar det så, utan fattar min förvirring över vad vi håller på med.

Hoppet

Som sagt; jag vet inte om så är fallet denna gång. Men min magkänsla säger det. Kanske på grund av tidigare erfarenheter, eller för att det verkligen är så även denna gång.

Så, vad ska jag göra? Ska jag lägga ner nu, för att jag inte orkar gå runt med magont? Eller ska jag ta reda på vad som gäller?

Just nu vet jag inte vad som känns mest värt att satsa på.

Enkelhet

Måste få ur mig det här. Men seriöst. Varför råkar jag ut för PUCKON hela tiden?! Som bara verkar vara intresserade av att ligga och inte bryr sig ett jävla skit om vem jag är förutom att jag tydligen är tillräckligt snygg och rolig?! Nu vet jag inte riktigt om det är så i det här fallet, men på riktigt.. VARFÖR gör man så mot någon? Invaggar den i någon slags falsk föreställning om att den är intresserad och flirtar och skriver gulliga sms helt spontant?

Vaknade innan klockan sju imorse med en klump i magen och kände bara att: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHH! Jag pallar inte med något krångel!

Måste det alltid vara så JÄVLA svårt?! För mig är det alltid enkelt: Antingen är man intresserad av att lära känna en person, eller så är man det inte. AV eller PÅ! Sen behöver inte det betyda att man ska bli ihop och leva lyckliga i tusen år. Det betyder bara att man försöker. Ger det en chans.

Måndag

Läsning och kaffe.

Charlie

Mitt syskonbarnbarn föddes för snart en månad sen. I lördags fick jag ha honom i famnen. Så himla fin bebis!

Det här med att älska sig själv

Då och då får jag frågan "Hur går det med killarna då?" av personer i min närhet. Att alltid behöva svara "Det går dåligt." på den frågan är ganska påfrestande eftersom jag varje gång tvingas fundera på varför det går dåligt. Och helt ärligt, så har jag ingen aning.

Jag älskar mig själv. Jag tycker att jag är bra och intressant och rolig och snygg. Men jag har mina komplex, jag tycker att jag är tjock och kämpar med det på mitt eget sätt. På grund av att jag i princip aldrig har haft ett fungerande förhållande där jag känt mig säker, trygg och älskad, så tvivlar jag på mig själv. Jag undrar varför ingen förstår att jag är bra, och tvivlar då på att någon någonsin kommer att tycka om mig för den jag är. För jag varken kan eller vill ändra på mig.

Att behöva tänka på det här gör ont. Det gör ont att skriva det. Men jag kände att jag behövde det idag.

Dagens plus och minus

+ ICA skickade hem ett presentkort på ett paket kaffe och en påse frusna bullar som flyttpresent
+ Ikväll ska jag och resten av Team Thott (så kallar vi oss i kollektivet p.g.a. att vi bor på Thottsgatan) gå till På Besök och lyssna på nåt band och jag ska unna mig själv en weissbier
+ Pappa skickade en gullig bild på Dixie

- Inte heller i år fick jag några jävla röda rosor från nån gullig människa

Att jobba till 75

Jag är medveten om att Reinfeldt inte alls menade att alla ska jobba tills de är 75. Men att alla ska ha möjligheten till detta. Det finns dock ett stort problem. Alla tycker inte om sina jobb, och det handlar inte om inställning. Någon måste vara sopgubbe, någon måste städa gator, någon måste dela ut post. Vilka ska göra de jobben? Kan man utvecklas inom alla jobb? Ska alla dessa enformiga, slitiga jobb vara till för unga starka människor innan de bestämt sig för vad de vill göra? Finns det så mycket unga människor? Kan alla som tröttnar på att vara sopgubbe vidareutbilda sig till miljövetare istället?

Allt handlar inte om inställning och alla kan inte välja hur de vill. En ensamstående mamma kanske inte helt plötsligt kan avsluta sitt jobb på sjukhuset på grund av att hon vill förverkliga sig själv och plugga vidare.

Jag förstår att vi kanske måste höja pensionsåldern ifall Sverige ska kunna fortsätta växa som det gjort. Vi blir äldre och friskare, vilket ju är fantastiskt. Men ska vi verkligen fortsätta som vi gör idag? Ska konsumtionssamhället vara det vi ska sträva efter att till varje pris behålla? Kan vi inte istället sträva efter en förändring i grunden som gör att våra arbeten inte är det som definierar oss? Jag blir helt ärligt deprimerad av att tänka på att det enda som räknas i livet är hur länge du orkar jobba. Sen kan man gå i pension och vänta på döden. Är det vad livet går ut på? Är det det ni tror att pensionärer gör? Räknas inte det frivilligarbete som många pensionärer utför?

Jag strävar inte efter ett arbete som jag kan gå hem ifrån kl 17 och sen strunta i. Jag vill absolut brinna för mitt arbete, men jag vill inte att det ska vara det enda som räknas i livet.

Vem är hipstern?

Upplever sedan min flytt till Malmö att många är rädda för att bli inplacerade i facket "hipster". Frågan är då, vad är en hipster idag? Begreppet känns väldigt urvattnat, och det kan idag inte finnas många som kan räknas till "äkta hipsters". Eller? Känns mer som att hipster är det "mode" som gäller bland unga vuxna just nu.

Att jag ens precis skrev unga vuxna?! Kände mig lite som en tant sekunden efter.

Anyways, många är så pass rädda att bli kallade för hipster att de knappt törs ta på sig en svart mössa som är lite uppvikt. Palla.

Mål för veckan

Malmö är för kul. Livet är för kul. Eller eh, ska inte mörka att jag slösurfar och softar väldigt mycket. MEN. Jag vill hellre bara fika, gå promenader, gå på stan, dricka öl o.s.v. än att skriva uppsats. Lever alltså inte värsta händelserika livet, men det påverkar ändå min pluggmoral åt det dåliga hållet.

SÅ! den här veckans mål är att förbättra mina rutiner. Försöka bli piggare, gå upp tidigare och helt enkelt plugga mer. Började min dag idag med en halvtimmes promenad samtidigt som jag lyssnade på "Historien om Sveriges alla drottningar". Inbillar mig själv att promenaden då inte är förgäves, jag lär mig ju nånting. Har skrivit en del idag, att det sen kanske inte är jättebra är en annan sak. För att kunna skriva bra måste man skriva dåliga texter också. Det har min handledare sagt, så då är det sant. Nu spårar jag ur, känner jag. Hej så länge.

Fina ord

Hade ett väldigt bra snack med min vän Lisa i fredags på På besök på Nobelvägen. Hon förklarade för mig att jag skulle sluta tycka att det är lite pinsamt att jag är så nördig. Jag både skäms och är stolt över min nördighet, men jag borde inte skämmas. Lisa ser på nördighet som en slags inriktning. Att det man inriktar sig på, det blir man bra på. Nördighet är alltså inriktning och passion. Ungefär. Blev så varm i hjärtat av de saker hon sa till mig.