Jag måste skärpa mig. Det här går inte längre. Jag kan inte fly från mitt liv mer. Mycket känns meningslöst, medan jag är oerhört tacksam över mycket annat fint. Men någonstans i ett hörn av min hjärna viskar jag till mig själv.. "Var det här allt?" Jag ser bakåt och framåt och vet inte vad som är värt att kämpa för. Finns det ens något värt att kämpa för? Det känns inte helt säkert längre.
söndag 5 januari 2014
lördag 4 januari 2014
Livets gåta
Efter att slutligen ha insett att du ju faktiskt inte vill ha mig, försöker jag glömma bort dig och komma över dig. Jag har dock inte sagt något till dig. Jag har knappt sagt något till dig om hur jag känner, bara att jag gör det. Om jag sagt något hade du med största sannolikhet inte brytt dig ändå, och hänvisat till att du inte tycker om tvåsamhet. Det har de flesta jag haft känslor för hänvisat till. Strax efteråt har de hittat någon de fått känslor för och insett att de visst gillar tvåsamhet. Bara inte med mig.
Den här gången gör det extra ont. Eftersom det var du. En av de finaste jag vet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)