Vissa dagar är jag jättenöjd med att vara singel/ensamstående/fri/whatever. Par tycks mest bara bråka och begränsa varandra. Det har jag skrivit om tidigare. Andra dagar undrar jag hur det skulle kännas att vara kär. Jag vet inte hur det känns. Inte på riktigt.
Träffade en gammal vän igår som jag inte sett på flera år. Vi drack kaffe och uppdaterade varandra om vad som hänt i våra liv. Han var helt övertygad om att jag hade haft pojkvän under de fem år vi inte har umgåtts. Så igen, för tusende gången, tvingas jag förklara att nej, det har jag tyvärr inte. Varför inte? Ja, säg det, den som vet.
Jag är väl helt enkelt för krånglig för att bli älskad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar