Ny stad, nytt jobb

Om en månad flyttar jag till den här pyttelilla staden och börjar på mitt första riktiga jobb som planeringsarkitekt. Känns både läskigt och kul.

Ärlighet

Är inte ett dugg ledsen längre, eftersom personen jag dejtade i två månader ljög mig rakt upp i ansiktet. Detta på grund av att det tydligen var svårt att vara 100% ärlig när jag "stod där med mina valpögon". Valpögon. Seriöst. Vi gjorde typ slut. Vad var det värsta jag kunde gjort? Slå dig? Eh. Jag är inte dum i huvudet. Sådana personer göra sig icke besvär, tack!

Många par i min närhet har brutit upp nyligen. Flera av dem är ledsna såklart. I obalans.

Men många par i min närhet är också väldigt lyckliga. Skaffar barn. Gifter sig.

Allt det här gör mig väldigt förvirrad. Finns det kärlek för alla? Eller är det bara få förunnat?

Jag har dejtat en person i över två månader. Men igår bestämde vi att vi inte skulle träffas på det sättet mer. Idag är jag ganska ledsen, och inte speciellt hoppfull. Det känns som att det aldrig blir min tur.

Den senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på min mamma. Sorgen går upp och ner, och blir faktiskt inte speciellt mycket lättare. Jag gick sönder inuti den där dagen. När pappa kom ut och mötte mig på uppfarten till huset och berättade att mamma inte fanns längre.

Morgonen efter flög en citronfjäril in till mig och pappa när vi satt vid frukostbordet. Den satte sig precis vid våra händer, och stannade där en stund. Sen flög den ut igen. Det kan bara ha varit mamma som sa hejdå.

Johnny Belinda

Detta är min favoritlåt just nu:

Active Child – Johnny Belinda

Såg dem på Debaser i fredags, och har lyssnat på senaste skivan hur många gånger som helst sedan dess. 

Jag saknar dig

För drygt ett år sedan fick min mamma veta att det inte längre fanns någonting att göra mot hennes sjukdom. Den 16 september somnade hon för sista gången. Inte en dag går utan att jag tänker på henne. Jag saknar henne lika mycket fortfarande, och hatar att hon inte fick bli den söta gamla gumman hon borde ha blivit.