Livet i Gällivare är inte riktigt som jag hade tänkt mig. Mina tankar var alldeles för naiva. Men. Det går bra ändå. Kommer ta ett tag att anpassa mig till det norrländska lugnet. Allt går långsamt, och istället för att göra mig mindre stressad blir jag helt galen av det.
Fokus för tillfället:
- Jobb
- Träning
- Besök till helgen
- Semester i augusti
Till mitt förtret tar jag efter norrländska uttryck extremt lätt. Säger numera vars istället för var, och uttalar saker lite annorlunda. Förhoppningsvis skrattar ingen bakom ryggen på mig.
Sommaren har inte kommit till Gällivare än, om den någonsin kommer hit. Det är som vår fortfarande. Det finns snö kvar. Trots att jag längtar efter att bada och sola och gå i tunna kläder, så hade det nog varit kul att vara här när det var snö på Dundret. Då hade jag åkt snowboard varje dag.
Saknar alla mina vänner något fruktansvärt. Varför är jag inte närmre er?
