Att jag känner mig ensam är nog de som läser den här bloggen väldigt medvetna om. Den känslan går förvisso upp och ner, och är inte helt konstig om en ser till hur jag lever mitt liv. Men jag måste försöka göra någonting åt känslan. Det kan mycket väl bli så att jag kommer vara "ensam", det vill säga singel, i resten av mitt liv. Och då kan jag ju inte gå runt och vara missnöjd jämt och ständigt.
En liten "tröst" just nu är att Sofie kommer hit i helgen och att en snygg kille precis sa "att vi inte bor närmare varandra" till mig. En kille jag träffat på riktigt alltså.
1 kommentar:
Men vännen! Säg inte så! Du kommer inte att vara ensam resten av livet! Du har bara haft otur =/
Och snart kommer jag till Göteborg och då bor vi nästan grannar igen så då tänker jag komma och hälsa på jag med!
Skicka en kommentar