Är nu hemma i Linköping igen efter en drygt tre timmar lång tågresa med byte i Emmaboda och Alvesta. Måste säga att det gick ovanligt smärtfritt. Lyckades hamna bredvid Abbe i min klass på både tåget till Emmaboda och till Alvesta. Han skulle dock av i Växjö, och vidare till Göteborg, men jag hade min iPod och "Konsten att dra åt samma håll" som sällskap resten av vägen.
Synd att det är så sjukligt dyrt att åka tåg nuförtiden dock. Det går ju inte speciellt många tåg till Emmaboda från Karlskrona heller. Tågbuss är det som gäller för det mesta, och det tycker jag är jättedumt. Dessutom kanske tågen kommer sluta gå om inte järnvägen rustas upp snart. Karlskrona kommer alltså kanske att bli ännu mer negativt segregerat från resten av Sverige. Jävla puckon, säger jag om det.
Väl hemma i Linköping har jag shoppat loss med mamma på stan. På flera sätt är det såklart skönt att vara hemma; mina nära och kära bor här, det är en större stad o.s.v. Men jag får också en konstig känsla i magen när jag är hemma. Jag känner mig inte delaktig i Linköping längre. Mitt liv är inte längre här och det känns konstigt. Jag har ingen koll på saker och ting. Kan inte riktigt förklara känslan. Hoppas verkligen den släpper, för det är som en ångestklump i magen. Kan ha att göra med skolan också såklart. Eller så är det för att jag vill hinna med så mycket och träffa alla och försöka komma in i stan igen. Eller av nån annan konstig anledning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar