För er som inte redan vet eller gissat sig till det så kan jag meddela att A dumpade mig för två veckor sedan. Bara sådär. Jag fattade ingenting. Nu gör jag väl det, men jag är fortfarande ledsen och försöker förstå hur saker kan vara så flyktiga. Det blev inte direkt bättre av att vi hade ett "återfall" i förrgår. Jag har inte gjort nånting fel, jag är skitsnygg och skitbra. Men det funkade inte. Och då är det inte menat.
Jag ska dock inte hymla med att jag fortfarande hoppas. Det är naivt som inni helvete. Men, det är så jag fungerar. Hoppet är ju det sista som lämnar en person, sägs det. Det kommer ta ett tag att gå vidare, men det får ta den tid det tar. Jag ska till Edinburgh, jag ser fram emot nästa period i skolan, jag försöker leva mitt liv som vanligt. Jag bara hoppas att jag nån gång träffar en person som verkligen vill ha mig mer än någon annan person i världen och som bara vill vara med mig. Jag vill vara någons förstahandsval.