torsdag 8 januari 2009

Palla

I somras hyrde jag en lägenhet i andra hand i Linköping. Det funkade inte att bo ute i Ljungsbro med mitt jobb, och det är alltid mycket skönare att bo i stan.

Hur som helst så krånglade den jag hyrde lägenheten av ända från början. Det fanns ingen micro, som avtalat. Inte så viktigt, men ändå en liten detalj. När jag skulle koppla in min dator, funkade inte internet. Fick några konstiga sms som inte alls gav klarhet om vad som var fel. Flera dagar gick. Inget hände. Efter mycket om och men ordnade personen i fråga ett trådlöst modem. Det funkade i princip inte alls.
När jag satt i vardagsrummet med min iBook gick det ungefär lika snabbt som ett långsamt modem på tiden när 56k var snabbt. Så hade jag det hela sommaren. Whatever, kanske ni säger. Och jag brydde mig inte speciellt mycket, förutom att det var tråkigt att jag inte kunde ladda ner serier att se på de dagarna då det regnade så jävla mycket. Och jag ville ju inte heller betala för skiten. Tack och lov har hon inte heller krävt några pengar för det, men det var efter mycket krångel.
Hon ville även komma in i lägenheten under tiden som jag bodde där och hämta böcker. När hon ville det var jag och kollade på en bil i Motala, och kunde alltså inte släppa in henne. Då ville hon att hyresvärden skulle släppa in henne när jag inte var där. Brukar man göra så eller?

Nu, fem månader senare, mailar hon och kräver mig på pengar för elräkningar som jag redan har betalat. Min pappa och jag gjorde t.o.m en uträkning för exakt antal dagar och olika priser för olika perioder.

Hur orkar hon?

Inga kommentarer: